Jag har skrivkramp
Eller borde jag kalla det för bloggkramp? Jag tycker att det är roligt att skriva, ändå har jag inte tagit mig för att logga in och skriva. Jag har egentligen all tid i världen, nåja nästan.
Jag var till Arbetsförmedlingen i går. De kan inte starta min arbetsförmågeutredning (är det ett ord?) förrän efter sommaren vilket innebär att jag kommer vara ledig i sommar. Om det kommer arbeten som jag kan söka så ska jag göra det men de kommer inte skicka anvisningar eller så eftersom jag har specifika behov vad gäller vilket arbete jag kan ta. Jag skulle gärna arbeta i sommar men samtidigt så blir jag inte jätteledsen om jag inte hittar något som funkar. Är det hemskt? En sommar med pojkarna och en möjlighet att återhämta mig från det fruktansvärda skovet. Jag har äntligen börjat känna mig som mig själv igen och min man törs ta på mig utan att jag skriker av smärta. Det har inte varit lätt men nu är det värsta förbi. Min man har varit fantastisk. Han ÄR fantastisk.
Läste ni förresten aftonbladet? De skrev om den där avhandlingen jag skrivit om längre ner. Om ni inte gjort det så läs. Det är otroligt positivt! Här har ni länken:
Läs gärna också denna:
Nej nu ska jag lägga mig. Jag lovar att skärpa mig. Jag lovar att skriva här mer. Minst var tredje dag, det kan jag hålla.
Då säger vi så..
skriven
Maria, jag hoppas för din skull att den där upptäckten som dom skriver om leder till bättre mediciner (är ett botemedel för mycket att hoppas på?) Tycker du är fantastisk som orkar med detta! Många styrkekramar från Lina i Kiruna. Hoppas vi ses snart :)