Nattsudd

Jag har ont och känner inte för att lägga mig och sova precis nu. Idag (eller igår eftersom klockan är efter 24:00) är jag inte längre anställd på Telia eftersom jag sade upp mig. Jobbet i sig var inte så upphetsande men mina arbetskamrater, de är fantastiska och jag kommer sakna dem fruktansvärt mycket. Jag saknar dem redan nu! De gjorde att jag fick skratta varje arbetsdag jag spenderat på Telia. De är varma och omtänksamma personer, roliga även om jag kanske stod för den mindre rumsrena humorn. Jag trivdes fruktansvärt bra med dessa människor. Nu är det säkert några som funderar över varför jag sade upp mig om jag nu trivdes så bra? Det är därför beslutet var så otroligt svårt att fatta. Varför jag så gärna ville få det att fungera trots min kropps varningssignaler som jag valde att ignorera och som jag betalar för nu, dubbelt upp. Men är huvudet dumt från kroppen lida. Eller något sådant!
 
Mitt arbete, eller fd. arbete, var i stort sett omöjligt att anpassa efter mina behov. Jag pratar inte bara om själva skrivbordet och stolen o.s.v. Utan pressen att prestera, schemat, att chansen att kunna gå undan och vila 10 minuter inte existerade, om jag var frånvarande påverkade det även mina kollegor negativt samt stressen som ökade. Stress är det värsta när man har Fibro. Telia kunde inte ge mig särskild behandling för att jag har en sjukdom, det är som det är. Jag arbetade och när jag väl var hemma var jag bara en skugga som låg i soffan under en värmefilt och åt full dos av smärtstillande för att orka med en till arbetsdag. Jag var inte längre den mamma jag vill vara för mina barn, jag hade ingen ork och energi. Inte för min familj eller för mina vänner. Jag är helt hundra procent övertygad om att mitt beslut är rätt. Min man och min familj stöttar mig och även så mina arbetskamrater, vissa av dem visste nog innan jag visste själv att jag inte skulle orka Nu kommer jag nog hålla kontakten med några arbetskamrater, men det är ledsamt att jag inte får träffa dem varje dag. Det blir en omställning. 
 
Summan av det hela är att nu har jag provat Telia, det var inte rätt för mig men det finns något arbete där ute som passar mig, jag måste bara hitta det först.
 
Sov gott!
1 Catti :

skriven

Förstår dig verkligen. Är ju som sagt i liknande situation. Stress är en rejäl bov när det gäller kroniska sjukdomar och ja, det är svårt att undvika på en sådan arbetsplats. Kram!

Svar: Du är så fin vännen, ja vi har ju som gått om varandra när det gäller sjukskrivningarna! Du får ta hand om dig och behöver du prata vet du att jag finns här!
MariaairaM

Kommentera här: