Ryggtransplantation?
Igår, dagen efter jag skrev det förra inlägget, mådde jag mycket bättre. Jag ringde en mycket god vän och vi åkte in till Storheden där jag äntligen fick köpa en ny lampskärm. Jag hittade t.o.m. ett par jeans! Herregud, det är helt otroligt, ett par jeans som passade, jag måste förvisso sy upp dem men ändå. Sedan att de var stretch deluxe spelar ingen roll, de räknas som jeans. En fin dag med shopping, fika och surr med god vän. Jag var trött när jag kom hem, men det var det värt.
Idag har dock varit en annan visa. Jag har haft så fruktansvärt ont i ryggen, ryggslutet för att vara exakt. Det har känts som om ryggen varit bruten samtidigt som om någon sticker mig där med knivar. Detta började idag runt 13 och har inte försvunnit men det har lättat. När det var som värst började jag grina. Jag hatar när jag börjar gråta, jag hatar det! Jag vet att jag får gråta, att det är bra och bla bla bla. Jag tycker inte om att gråta för att något gör fysiskt ont. Om jag ska gråta så ska det vara värt att gråta över, och det är inte min värk. Den är inte värd mina tårar. Så pratar vi inte mer om det!
Nu ska jag lägga mig och sova. Imorgon är en ny dag, en dag med mindre värk.