Att leva med Fibromyalgi

2007 födde jag mitt andra barn, en till vacker pojke som fick heta Edwin, en lillebror åt fyra år äldre Alexander och allt verkade bara bra. Efter ca. 5 veckor började jag få ont i fingrarna, i handleden. Sedan spred det sig, sakta genom kroppen samtidigt som jag fick andra, förbryllande symtom som klåda, infektioner, utmattning,  håravfall, eksem, störd sömn o.s.v. De första två åren var en kamp, en kamp att förstå, en kamp mot min rädsla, en kamp för att inte låta sorgen ta över mig. Läkarna hade många teorier och sjukdomen Fibromyalgi kom upp ganska snabbt eftersom den finns i släkten samt att jag uppvisade många tecken och symtom som stämde in. Det är dock en svår diagnos eftersom det inte finns några prover man kan ta, det finns inget jättetydligt och konkret och det är därför det tar lång tid för många att få den diagnosen fastställd. Jag fick min diagnos fastställd 2011, fyra år efter att det började vilket är relativt snabbt jämfört med många andra.

 

Det är svårt att skriva och berätta, det är svårt att beskriva alla känslor jag hade. I början innan jag visste vad jag hade fanns det stunder där jag var fruktansvärt rädd. Rädd att smärtorna aldrig skulle gå över, att jag skulle leva ett liv fylld med värk och sjukdom. Jag frågade ofta mig själv hur jag skulle orka, om jag skulle orka leva ett liv med detta utan att bli galen. Sedan är det också den del där sjukdomen inte syns, människor ser mig och tycker att jag ser frisk och kry, alltid så positiv och glad. är jag verkligen sjuk? Har jag så ont som jag påstår? Varför ställer jag in i sista minuten? Visste jag inte tidigare att jag inte skulle orka? 

 

Jag är i grunden en glad och positiv människa och jag försöker att inte låta sjukdomen påverka mitt liv för mycket. Jag försöker ofta för mycket och vill alldeles för mycket vilket resulterar i att jag hamnar i ett skov som håller i sig längre eftersom jag tagit ut mig själv. Jag har dock börjat lära mig, sakta men säkert vart mina gränser går. Smärtan och utmattningen kan slå till när som helst under dagen, utan förvarning. Jag kan vara pigg och igång på förmiddagen för att helt plötsligt bli sängliggande och tvärt om. Det kommer alltså ibland snabbt vilket gör att jag ibland får ställa in planerade saker vilket är något som jag nästan tycker är det jobbigaste, speciellt om jag känner att den berörda personen inte förtsår varför. Men sådant är livet. Jag kan inte göra alla nöjda. Jag har en underbar man och två superfina barn

 

Jag har nog skrivit allt jag orkar för idag. Det kommer mer sedan. Om själva sjukdomen, fakta och information.

 

Är ni nyfikna kan ni gå in på: http://www.fibromyalgi.se/1.0.1.0/566/1/

 

Jag bjuder på en bild som maken tagit några meter från vår baksida.