Att leva med Fibromyalgi

Tror jag. Jag har börjat känna mig lite piggare. Värken är kvar men energin har ökat vilket gör att man orkar med smärtan på ett annat sätt. Igår var vi till familjen A och grattade en liten 1-åring. Hon är så söt och alltid så glad. Vilken unge! Sedan idag har vi hälsat på mina föräldrar där syrran och min systerson kom förbi vilket var roligt. Jag älskar min familj. Jag tror det är att vi för det mesta accepterar och stöttar varandra trots alla våra fel och brister som gör att jag känner mig lyckligt lottat. Jag gav till exempel min syster alldeles för mycket information idag och kanske får hon mardrömmar, haha! Men hon lyssnar alltid och finns där och jag hoppas hon känner detsamma för mig. Mamma och pappa, vad skulle jag göra utan dem? Jag har även två syskon till som är fantastiska på sina sätt. Nej nu spårade jag lite, hur som helst, efteråt for vi och småhandlade, åkte hem och gjorde middag. Sedan åkte vi till familjen A igen och hade spelkväll fram till kl åtta då det var dags för mello.

 

Vilken energi! Jag kommer säkert känna av lite till veckan men när jag äntligen känner att vi har orkat åka iväg och hälsa på folk vill man göra det. Sedan har jag en vän som jag fick ungefär en timma med förra veckan och den timman var värdefull. Den laddade batterierna och gjorde egentligen att jag längtar ännu mer efter henne. Hon är mycket viktigt och ger mig glädje. Tänk vad ett snabbt möte kan göra.

 

Jag känner lite att jag inte har så mycket att skriva för tillfället. Det är så små saker numera som är stora för mig, förstår ni? Jag tänker att ni kanske tycker att det är tråkigt och intetsägande. Är det något särskilt ni vill veta om mig? Om min sjukdom? Om något jag inte har skrivit om? Ni får fråga och ni törs fråga om det mesta, jag är inte blyg och jag är väldigt öppen av mig.

 

Nej, sängen kallar. Imorgon ska jag och A göra Ica Maxi osäkert. Woho!