Förändra kosten

Senaste dagarna har jag försökt att vila och slappna av. Min kropp har inte mått bra och jag alla sorters symtom varav några tänker jag inte berätta för er. Jag har beslutat mig för att göra allt jag kan för att må bättre. Därför ska jag ändra mina kostvanor, jag ska dra ner på kolhydrater, speciellt socker. Jag tänker inte köra en strikt LCHF men minska det jag kan. Många med Fibromyalgi skriver att de mår bättre när de har slutat eller minskat på kolhydrater. Detta ska jag nu försöka mig på, har börjat idag och det har varit enklare än vad jag trodde, jag ersatte stripsen som de andra åt med ostfyllda paprikor och tomater i ugn. Blev jättegott till fläskfilén (med broccoli och stekt lök). Ja, jag lagade alltså lite mat.
 
I övrigt kan jag säga att det lunkar på. Jag tar dag för dag. Igår tänkte jag sy upp två par byxor. Efter att jag sydde upp det första paret började jag känna mig trött i ryggen. Då beslutade jag mig för att göra det andra paret nästa dag. Jag lyssnade på kroppen och idag mår jag helt okej. Jag är nästan stolt för det, annars brukar jag ha en tendens att strunta i vad min kropp säger mig och köra på. Det brukar sluta illa men man lär sig så länge man lever.
 
Nu ska jag mysa med Edwin. Alla stunder han vill sitta i min famn och se bolibompa, de tar jag!
 
Ha det bra alla där ute!
 
 

Ryggtransplantation?

Igår, dagen efter jag skrev det förra inlägget, mådde jag mycket bättre. Jag ringde en mycket god vän och vi åkte in till Storheden där jag äntligen fick köpa en ny lampskärm. Jag hittade t.o.m. ett par jeans! Herregud, det är helt otroligt, ett par jeans som passade, jag måste förvisso sy upp dem men ändå. Sedan att de var stretch deluxe spelar ingen roll, de räknas som jeans. En fin dag med shopping, fika och surr med god vän. Jag var trött när jag kom hem, men det var det värt.
 
Idag har dock varit en annan visa. Jag har haft så fruktansvärt ont i ryggen, ryggslutet för att vara exakt. Det har känts som om ryggen varit bruten samtidigt som om någon sticker mig där med knivar. Detta började idag runt 13 och har inte försvunnit men det har lättat. När det var som värst började jag grina. Jag hatar när jag börjar gråta, jag hatar det! Jag vet att jag får gråta, att det är bra och bla bla bla. Jag tycker inte om att gråta för att något gör fysiskt ont. Om jag ska gråta så ska det vara värt att gråta över, och det är inte min värk. Den är inte värd mina tårar. Så pratar vi inte mer om det!
 
Nu ska jag lägga mig och sova. Imorgon är en ny dag, en dag med mindre värk.

Tittar in en liten stund

Jag visste inte ens om jag skulle skriva någonting. Gårdagen var rätt kass och denna dag är inte ett dugg bättre. Ont i ryggen så att jag inte riktigt vet vart jag ska ta vägen. Det känns som att någon försöker slita sönder huden på skulderbladen. Mina ben småvärker hela tiden, det moler och moler och jag får inte ens en sekunds vila från den värken. Mina händer har krampat och för tillfället har jag känselbortfall i fingrarna. Jag blir trött, fruktansvärt trött. Det känns som att någon har sugit ur all energi jag någonsin haft, all kraft har bara försvunnit. Alla ljud låter mycket högre, mycket starkare, vissa skär i öronen.
 
Det positiva är att det är lördag och jag får mysa med min familj. Mycket av min styrka hämtar jag från dem, de får mig att orka och stå ut när det känns eländigt. Sedan vet jag att värken när den är så här illa kommer att släppa, och när den väl gör det så får jag en eller två timmar där jag kommer det närmaste till smärtfri som jag kan.
 
Nu ska jag lägga mig i sängen och läsa en bok.
 
Ha en trevlig helg!